Jag har en tredje blogg....
Vinst idag!
Är så himla glad! Blev en dubbelnolla idag med Faidra! Hon är sån babe. Red fram med två andra på blöta ridbanan och efter typ 10 min skrittade vi till lilla ridhuset för att hoppa fram. Var ganska kaos i början. Fick ett stopp första gången vi kom på rättuppståendet men kom igen och då fick jag fram henne ordentligt och då hoppade hon jättebra. Kom på oxern några gånger och sen direkt in i ridhuset! Var supernervös. Jag är egentligen ingen ryttare som hoppar upp på vemsomhelst och bara kör. Därför blev det ju så nervöst eftersom jag bara hoppat Faidra en gång tidigare - i fredags, och hade ingen aning om hur hon skulle vara! Jag som ändå innerst inne är lite hopprädd. Nej.. det är jag ju inte, men jag var i alla fall för några år sedan!
Fick startsignal och styrde mot första hindret. Hon sög tag i varje hinder och i några svängar kändes detsom om hon skulle gå omkull. Hon hoppade superfint och trampade om riktigt bra. Dock svär jag ju lite när jag tävlar hahah.. Så pinsamt om det hörs på videon dock. Försökte ta det lite lugnt i grundomgången men det gick ju inte så bra med det så vi körde bara på, mest för att det var kul! Lyckorus när jag klarade grunden och fick rida omhoppning (aldrig gjort förut). Vi baaara köttade mot 1:an och 2:an igen, sen lång väg till 4:an och tog ut svängen till 9:an för annars hade vi ridit in i väggen = inte så bra. Över mållinjen felfri - bästa känslan på länge! Mmm.. bästa Faidra. Efter sa domaren i högtalarna att "Faidra är 22 år och det kan man inte tro, hon hoppar ju som en 4-åring" hahah! Vi kammade hem vinsten, så himla kul!
Just nu
Sitter och väntar hos frisören. Blir en liten spontanpiercing i örat! Update..
Asså lo siento.
Förlåt. Jag har NOLL inspiration även om jag nu mår väldigt bra. Hjälp mig. Vad vill ni läsa om? Vad som helst så ska jag försöka fixa det. Behöver någon som pushar mig. Cred cred.
Film från senaste hoppträningen!
Hoppträning för Ellen på VäRK. Fuxelito hade extra krut i sig, sjukt rolig träning! Hoppade mer än gärna allt i sin väg! Ca. 0,90m.
Fy fan vad jag har kämpat med tillsammans med den här hästen måste jag bara säga. Började på honom för snart 2 år sedan! Från att hela tiden stanna på små kryss till att hoppa 1 m hur lätt som helst tillsammans. Älskar den här hästen mer än ord kan beskriva, det finns inget som gör mig gladare än att flyga över hinder med honom. Om ni bara kunde se min glädje i detta klipp.. wow. Förstå hur mycket det tog i tisdags på dressyrlektionen.. Aja, jag önskar med hela mitt hjärta att du ska bli bra igen ♥
Vinden bara tog dig och blåste förbi.
Nere är vad jag är. Pallar inte. Nej inte du. Helvetes piss, älskar dig så. Hälften är borta, låt oss satsa på andra hälften nu - så jävla mycket som det bara går. Efter denna dag får ni kalla mig böl-sara.
Couldn't have said it better myself
"Sanningen är hård, smutsig och frihetsberövande. Det är lika bra att vara ärlig istället för att gräva ner sig i hemligheter. Jag tror jag lider av någon lätt personlighetsstörning så jag ändrar mig själv hela tiden. Det är ungefär som om att jag springer ifrån mig själv."
Right now
...
To do
- Göra om mitt rum ORDENTLIGT och slänga ALLT jag egentligen inte använder
- Skaffa pojkvän !!
- Skita i vad folk tycker.
- Tatuera mig
- Vara mer social
- Get back to normal, the new old me.
SÖT
| [ ] Du har en pojkvän. [x] Du har ett eget rum. [x] Du har en mobil. [x] Du har en iPod/MP3 spelare. [x] Dina föräldrar är fortfarande tillsammans. [x] Du har fler än 2 bästa vänner. [ ] Det finns en pool i din gård. [x] Du klär dig som du vill. [x] Du hänger med kompisar mer än en gång i veckan. [x] Det finns en dator/laptop i ditt rum. [x] Du har aldrig blivit nedslagen. [ ] Du gråter aldrig mer än 3 gånger i månaden. [x] Du får lyssna på vilken musik du vill lyssna på. [x] Ditt rum är stort nog för dig. [ ] Människor använder dig inte för den du är. [x] Du har varit på konserter. [x] Du samlar på något normalt. [x] Du längtar till skolan. [ ] Du önskar inte att du var någon annan. [x] Du spelar någon sport. [/] Du brukar göra något efter skolan. [ ] Du äger en bil. |
[x] Du brukar inte bråka med dina föräldrar.
[ ] Du är nöjd med ditt utseende. [/] Du har inget självförtroende alls. [x] Du har aldrig fått IG. [/] Du vet vad som händer i världen. [x] Du bryr dig om folk. [ ] Du är nöjd med ditt liv. [x] Du kan mer än ett språk. [x] Du har ett smeknamn. [ ] Du har ett husdjur. [x] Du kan hela orden från 10 låtar. [ ] Du har inga "fiender". [x] Du är en ganska snäll person. 0-10 - Du mår inte bra, du är inte lycklig. 10-20 - Du är inte jättelycklig men det duger. 20-35 - Du mår toppen, du är lycklig! <3<3<3 Ska man vara glad nu eller? |
Liberal
I know about me, but I don't know about you.. Gjorde ett litet test på kul. Muy bien. Är ni insatta i politik? Amerikanska politiken?
Ska vi köra en sådan lista perhaps?
5 artister jag inte tycker om:
Robyn.
Haha omg.. Magnus Uggla..
Avrile Lavigne.
Carly Rae Jepsen. Spyr.
Ja asså skitsöt när han började gråta när han först åkte ut från x-factor men annars så fort han öppnar munnen för att sjunga.. nej.
Robyn.
Haha omg.. Magnus Uggla..
Avrile Lavigne.
Carly Rae Jepsen. Spyr.
Ja asså skitsöt när han började gråta när han först åkte ut från x-factor men annars så fort han öppnar munnen för att sjunga.. nej.
8 månader
Åtta månader idag. Inte blir det lättare att förstå för det. Varje gång jag tänker på dig kan jag inte andas. Sanna ♥
Saker jag längtar till
Min tatuering! Skriv gärna i kommentarsfältet om ni vet någon bra studio som tatuerar med förälders tillstånd under 18 år så skulle jag bli jättetacksam!
Dagen jag tar mitt körkort! Körde idag förresten! (gross bild på mig men bjuder på den)
Matematik 3c - a true naturare deep down!
Första hoppträningen för terminen i den nya gruppen på fredagar på Fuxelito! Lite högre nu, på tiden. Ska bli grymt kul! 7 september drar den igång!
Matematik 3c - a true naturare deep down!
Första hoppträningen för terminen i den nya gruppen på fredagar på Fuxelito! Lite högre nu, på tiden. Ska bli grymt kul! 7 september drar den igång!
Banhoppningen! (då & nu)
Jag var inte sådär väldigt taggad i eftermiddags på att hoppa efter min dressyrfail men det gick verkligen skitbra! Jag blir alltid lite nojig när jag inte hoppat på länge, brukar bli efter 2 veckor och nu har det gått 2 månader så ja.. Men det märktes inte av alls idag på mig. Foxy var lite seg i början och så, stannade på första oxern vi hoppade, men efter det bestämde jag mig verkligen och då fick han en så jävla energi! Gud vad fint han hoppade. Blir helt varm inombords när jag tänker på det. Det var så härligt. Vi hoppade kombinationer, enkelhinder, oxrar, vattenhinder och trippelbarr. Jag, som tycker trippelbarr är lite ruggiga, satsade och hoppade en på 90 cm tror jag det var. (Olika höjd på trippelbarren på bilderna här under) Jag! Hihi det var så himla kul. Vilket språng, hästen alltså ♥
Sen hoppade vi en bana på 8 hinder. Vi hoppade 1-7 klockrent faktiskt, men på sista hindret (trippelbarren) bokstavligen skenade han emot, blev alldeles för högt tempo så jag ba "JÄVLAR" och så svängde han förbi. Smart move säger jag bara. Försökte igen och då gick det. Shit vad han var härlig idag. 90cm-höjden brukar han krångla med utomhus men jag känner verkligen att jag har hittat honom inom hoppningen nu. Jag är inte längre rädd, jag tar så mycket stöd som behövs och tvekar inte. För tvekar jag, tvekar han.
Älskling.
För ungefär ett år sedan, då hade jag ridit honom i några månader bara och jag hade fallit för honom för jag älskade att ha något att jobba med och kunna göra framsteg inom ridningen. Han är inte så lätt han inte, och vid den tiden var jag lite rädd, tog inte det stödet han behövde och då stannade han mer än gärna, så ofta han kunde. Speciellt ute när han blev lite vinglig utan alla väggar till hjälp.
För ungefär ett år sedan, då hade jag ridit honom i några månader bara och jag hade fallit för honom för jag älskade att ha något att jobba med och kunna göra framsteg inom ridningen. Han är inte så lätt han inte, och vid den tiden var jag lite rädd, tog inte det stödet han behövde och då stannade han mer än gärna, så ofta han kunde. Speciellt ute när han blev lite vinglig utan alla väggar till hjälp.
Jag säger inte att han inte stannar nu.. för någon gång kan det ju hända, men det var verkligen hemskt förut. Jag är så himla nöjd med hur mycket jag har lärt mig på hans rygg sedan förra sommaren.
Angående godisförudet
Det går hur bra som helst. Jag tror inte jag har gått så här länge utan att äta minsta lilla glass, bulle, kaka, chips eller godis på säkert 10 år. 9 dagar idag, galet för att vara jag. Varje dag har jag kommit i kontakt med sånt skräp men klarat att inte ens smaka. T.ex idag hade min handledare köpt wienerbröd till oss, men jag rörde det inte! Tog en kaffe och det gick ju hur bra som helst. I förrgår låg det choklad på bordet and I was like....drooling but did not touch it. Grymt fan. 11 dagar kvar, det klarar jag. Men det känns liksom i kroppen att jag inte ätit socker (extra socker). Liksom ständig abstinens lite halvt. För äter man lite sånt varje dag blir det ju en vana, dålig I might add.
Svar, frågestund del 1
Hur lång är du? Hur mycket väger du? Tänker du fortsätta rida på ridskolan eller funderar du på att hitta någon medryttarhäst? Vad tänker du göra efter gymnasiet? Är du nöjd med dina betyg? Det var fem frågor, nu får någon annan fråga också...
Jag är 170,0 cm, väger ca. 56 kg. Som det ser ut just nu kommer jag fortsätta på ridskolan VäRK ett bra tag till, men priserna har blivit riktigt höga nu, så när jag blir "senior" (det året jag fyller 19) kommer jag i alla fall inte hoppträna mer för det har jag verkligen inte råd med. Då blir det nog medryttarhäst, lär känna mig klar och redo för det då 2014!
Jag är 170,0 cm, väger ca. 56 kg. Som det ser ut just nu kommer jag fortsätta på ridskolan VäRK ett bra tag till, men priserna har blivit riktigt höga nu, så när jag blir "senior" (det året jag fyller 19) kommer jag i alla fall inte hoppträna mer för det har jag verkligen inte råd med. Då blir det nog medryttarhäst, lär känna mig klar och redo för det då 2014!
Jag går natur då, så jag har ju den bredaste utbildningen (tillsammans med sam) men också högsta för att kunna bli exakt vad jag vill. Helt ärligt har jag ingen aning vad jag vill jobba med. Det jag vet är att jag kommer jobba på Donken/ Hemköp (eller liknande) antingen medan jag pluggar vidare efter gymnasiet eller bara jobba på heltid i något år innan jag fortsätter med studierna. Och studierna fortsätter förhoppningsvis på KTH, vem vet? Jag kan tänka mig att bli civil-ingenjör som pappsen min! Mina betyg är jag ganska nöjd med, men jag vet att jag kan göra bättre ifrån mig inom matten och språken. Svenskan tyckte jag att jag inte fick det betyget jag egentligen förtjänade. För min lärare gjorde så att hon inte ens kollade på de texter osv vi hade skrivit under terminen. Hon satte betyget helt efter svenska NP, vilket inte är OK. Man kan ha en dålig dag, eller hur? De flesta texter jag skrivit har jag fått B på, muntliga fick jag A och uppsats + läs - C. Då gav hon mig C i svenska..
Vilka artister/band gillar du förutom Justin Bieber? Vilken artist vill du att Justin ska göra en duett med? Har du (eller har haft) någon pojkvän?
Jag lyssnar mest på house och rap, och sen pop såklart. Förutom Justin Bieber lyssnar jag på 1D, Far East Movement, James Morrison, Usher, Chris Brown, Flo Rida, Drake, Kid Cudi, Tyga, Nicki Minaj, Pitbull, Ludacris, Big Sean, Kanye West, Akon, David Guetta, Nause, Avicii, Gym Class Heroes, Tyler Hilton, Norlie & kkv och Loreen såklart. Oj det var några stycken det. Kommer inte på några fler just nu!
Jag ser helst att Justin inte gör en duett med någon. Det enda som är ett krav från mig är att han har med en rappare - då blir det helt underbart bra! Han har ju under åren haft med Usher, Drake, Ludacris, Big Sean, Nicki Minaj och Jaden Smith - det kan inte bli bättre än så. En person han verkligen inte får göra duett med Selena Gomez, henne tål jag inte. Förutom att hon är tillsammans med honom så kan hon inte ens sjunga speciellt bra. Hon tar inte ens i. Dessutom, ifall de skulle göra slut skulle det bli ----> A.W.K.W.A.R.D. Men om jag måste välja en person så skulle det vara JAG. Nej, han ska inte göra duett med någon. Japp, hahah, det har jag. Länge sen dock.
Vem är din bästa vän? Vad stör du dig mest på i världen? Vad har du haft för problem under de senaste året, gick du hos psykolog? Är du oskuld? Vad älskar du mest av allt i världen? Vad anser du själv att du är löjligt bra/dålig på?
Oj.. svår fråga. Jag vet helt ärligt inte. Elin, som jag känt sen jag var väldigt lite, finns djupt inne i mitt hjärta. Vi har en väldigt starkt och ovanlig vänskap. Rosanna är också en person jag verkligen älskar. Så himla omtänksam och underbar på alla sätt. Roliga som fan är dem båda. Men jag har en del riktigt bra, det är svårt det där. Hade du frågat mig för några månader sedan hade jag inte riktigt vetat vad jag skulle svarat.
Om vi inte pratar krig och sånt där så finns det en sak jag verkligen stör mig på som fan. SMYGSKRYT. Även fast jag själv ibland kör den metoden. Och vad är smygskryt då? Kanske inte så svårt att gissa. När man själv inte har ordet eller berättar något lite snabbt och typ smyger in värsta skrytet. Liksom sneaky. Fy! Eller när någon annan snackar och så avbryter man för att lägga till att det hänt en själv också, fast LITE coolare. Hahah åh, vi är så patetiska vi människor. Men jag smygskryter bara när jag är irriterad. Don't smygskryt everybody, it's not healthy for you.
Problemen har varit många, men tyvärr kan jag inte skriva så mycket här då jag har endel folk som läser min blogg som inte borde. You know.. abuelos. Men jag har inte känt mig mänsklig. Svårt att förklara. Sociala kommunikationsproblem, ät-och träningsproblem, svårt att gå vidare efter sorgen av Sanna. Det var det som startade allt. Och allt blev mycket värre av begravningen. Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket som det gjorde. När jag stod där i kyrkan, bredvid den vita kistan där min älskade vän låg, och hade 100 pers framför mig som grät, kände jag mig svagast i hela världen. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. De var det värsta jag nånsin varit med om. Fortfarande när jag hör låten rinner tårarna, var jag än är. Sist var det hos frisören, kan inte hjälpa det.
Haha den frågan är lite privat faktiskt.
Det första jag kom att tänka på var Justin Bieber. Men sen fick jag tänka om... Myskvällar med mina absolut bästa vänner / att vara med om en helt underbar hoppträning på Fuxelito en fin sommardag, följt av gos med kameran framme / äta riktigt god mat / familjen.
Jag anser att jag har ett jävligt bra gehör. Spela vilken ton som helst på pianot så kan jag, utan att kolla, säga vilken ton det är (C, D, E, F...). Jag är löjligt dålig på innebandy och fotboll.
Oj.. svår fråga. Jag vet helt ärligt inte. Elin, som jag känt sen jag var väldigt lite, finns djupt inne i mitt hjärta. Vi har en väldigt starkt och ovanlig vänskap. Rosanna är också en person jag verkligen älskar. Så himla omtänksam och underbar på alla sätt. Roliga som fan är dem båda. Men jag har en del riktigt bra, det är svårt det där. Hade du frågat mig för några månader sedan hade jag inte riktigt vetat vad jag skulle svarat.
Om vi inte pratar krig och sånt där så finns det en sak jag verkligen stör mig på som fan. SMYGSKRYT. Även fast jag själv ibland kör den metoden. Och vad är smygskryt då? Kanske inte så svårt att gissa. När man själv inte har ordet eller berättar något lite snabbt och typ smyger in värsta skrytet. Liksom sneaky. Fy! Eller när någon annan snackar och så avbryter man för att lägga till att det hänt en själv också, fast LITE coolare. Hahah åh, vi är så patetiska vi människor. Men jag smygskryter bara när jag är irriterad. Don't smygskryt everybody, it's not healthy for you.
Problemen har varit många, men tyvärr kan jag inte skriva så mycket här då jag har endel folk som läser min blogg som inte borde. You know.. abuelos. Men jag har inte känt mig mänsklig. Svårt att förklara. Sociala kommunikationsproblem, ät-och träningsproblem, svårt att gå vidare efter sorgen av Sanna. Det var det som startade allt. Och allt blev mycket värre av begravningen. Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket som det gjorde. När jag stod där i kyrkan, bredvid den vita kistan där min älskade vän låg, och hade 100 pers framför mig som grät, kände jag mig svagast i hela världen. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. De var det värsta jag nånsin varit med om. Fortfarande när jag hör låten rinner tårarna, var jag än är. Sist var det hos frisören, kan inte hjälpa det.
Haha den frågan är lite privat faktiskt.
Det första jag kom att tänka på var Justin Bieber. Men sen fick jag tänka om... Myskvällar med mina absolut bästa vänner / att vara med om en helt underbar hoppträning på Fuxelito en fin sommardag, följt av gos med kameran framme / äta riktigt god mat / familjen.
Jag anser att jag har ett jävligt bra gehör. Spela vilken ton som helst på pianot så kan jag, utan att kolla, säga vilken ton det är (C, D, E, F...). Jag är löjligt dålig på innebandy och fotboll.
Grief
Sometimes I think about how I am never going to see you again. How you are gone, the way you left, and how you are never coming back. Sometimes it hits me.. and I can't breathe.
7 months today. I just can't.
Socker och fett är jämförbart med narkotika
http://www.aftonbladet.se/halsa/article13863243.ab
Tydligen visar studier att narkotika-beroende personer känner lika starkt sug efter droger som socker-beroende känner sötsug. Eller att det är samma styrka i abstinensen. Jag förstår det faktiskt. Jag har börjat märka att jag ständigt tänker på socker. Helt sjukt. Det är liksom farligt, så nu ska jag försöka trappa ner på sockret. Drickan är inget problem - jag kan hur lätt som helst ta vatten istället för mjölk, juice, sockerläsk osv, eftersom jag tycker det är onödigt socker som jag inte ens njuter av. Däremot choklad.. det går inte. Jag vet att det låter astöntigt.. men läs artikeln, det är ett beroende på riktigt, och mitt har nu blivit värre på sommarlovet när man varje dag äter sånt här. Jag kan sitta och skaka, bita på naglarna, sitta och trycka sönder min stressboll för att jag är så sugen. Det känns liksom ända ner i magsäcken hur craving jag är. Och när jag tillslut äter, känner jag mig jättejättedålig och tänker att jag aldrig mer ska äta socker. Vad händer några timmar senare? Ser ni mönstret eller? Jag antar att jag inte är ensam! Så antingen tar jag ingenting om det är fika, eller så tar jag alldeles för mycket, eftersom om man tar lite så sätts suget igång och då är det omöjligt. VARFÖR FINNS SOCKER FÖR?!
Tydligen visar studier att narkotika-beroende personer känner lika starkt sug efter droger som socker-beroende känner sötsug. Eller att det är samma styrka i abstinensen. Jag förstår det faktiskt. Jag har börjat märka att jag ständigt tänker på socker. Helt sjukt. Det är liksom farligt, så nu ska jag försöka trappa ner på sockret. Drickan är inget problem - jag kan hur lätt som helst ta vatten istället för mjölk, juice, sockerläsk osv, eftersom jag tycker det är onödigt socker som jag inte ens njuter av. Däremot choklad.. det går inte. Jag vet att det låter astöntigt.. men läs artikeln, det är ett beroende på riktigt, och mitt har nu blivit värre på sommarlovet när man varje dag äter sånt här. Jag kan sitta och skaka, bita på naglarna, sitta och trycka sönder min stressboll för att jag är så sugen. Det känns liksom ända ner i magsäcken hur craving jag är. Och när jag tillslut äter, känner jag mig jättejättedålig och tänker att jag aldrig mer ska äta socker. Vad händer några timmar senare? Ser ni mönstret eller? Jag antar att jag inte är ensam! Så antingen tar jag ingenting om det är fika, eller så tar jag alldeles för mycket, eftersom om man tar lite så sätts suget igång och då är det omöjligt. VARFÖR FINNS SOCKER FÖR?!
Att vila upp sig
Mitt stora "stress-ställe" är skolan, tyvärr - Väsby Nya Gymnasium. Det är det nog för många, men i mitt fall är det inte så mycket själva pluggandet, utan mer lokalerna och folket. Att det är skolan. Den största faktorn till att det blev så är antagligen min väns död, för att ta den korta vägen. Och på det var det obeskrivligt jobbigt för mig att börja i en ny klass och träffa nya människor. Jag har egentligen inte haft jobbigt att vara social eller vara mig själv, men det kanske alltid har funnits där, bara att jag inte har behövt vara mig själv inför nytt folk så himla mycket innan gymnasiet. Och herregud vad jobbigt det var när man verkligen var tvungen. Plötsligt kom alla tankar som "tänk om jag säger något helt fel", "jag är ingen vanlig människa", "bättre att vara tyst" osv. Vem fan vill umgås med en då?
Alla känslorna försvann, jag kände ingen lycka, ingen kärlek, ingen sorg utombords, men inuti mig värkte det som fan. Månaderna gick, och jag kommer knappt ihåg någonting från i vintras i år. Helt svart. Något jag kommer ihåg är allt matteplugg och lite påklistrade leenden i skolan. That's it. Jag fick ständigt panikångest-attacker där jag började skaka och hjärtat slå jättefort. Ville bara gräva ner mig själv. Ska en 17-åring behöva uppleva sånt här eller? Vad händer med världen? Ingen tog mig seriöst i alla fall, eller kanske någon snäll person men det blev mest "nutte då... åh titta därborta!". Jag blev så jävla trött på alla glada, äckliga människor runt omkring en som bara var så lyckliga hela tiden och tänkte att.. ni överdriver bara. Vad leker ni hallå? Jag försökte hitta liksom "ljuset" i vardagen om ni förstår vad jag menar, men det gick ju inte så jäkla bra. Vilket skämt. Jag trodde seriöst att jag för resten av mitt liv skulle förbli en grå zombie.
Som tur var, var inte det fallet. Tack vare er, mina vänner (få som de var då) och min egen lilla styrka tog jag tag i allt och försökte vända hela skiten. Jag gjorde något som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle våga. En sak som jag höll hemlig för nästan alla. Här är jag idag några månader senare, fortfarande ett vrak, men ett ganska glatt vrak. Visst blir det jobbigt lite då och då, men vem har det inte jobbigt liksom?
Mitt stressa-ner-ställe är/var hemma hos mig. Men då på lördagskvällen kom den äckliga, jävla rösten som säger UT, UT OCH FESTA. Den dånar konstant. Säger saker som man "måste" göra. Den får jag ångest över. Det är massa saker som jag inte kommer nämna här som jag har det jättejobbigt med, men det äter upp mig inifrån. Då har jag ett till ställe som är ett ställe där jag inte ens kan göra sånt där, det enda som går är att stressa ner och ta det lugnt. Boden är mitt ställe. The place to be. Här kan jag mysa med familjen och släkten och alla bekymmer tar vi sen, right?
Alla känslorna försvann, jag kände ingen lycka, ingen kärlek, ingen sorg utombords, men inuti mig värkte det som fan. Månaderna gick, och jag kommer knappt ihåg någonting från i vintras i år. Helt svart. Något jag kommer ihåg är allt matteplugg och lite påklistrade leenden i skolan. That's it. Jag fick ständigt panikångest-attacker där jag började skaka och hjärtat slå jättefort. Ville bara gräva ner mig själv. Ska en 17-åring behöva uppleva sånt här eller? Vad händer med världen? Ingen tog mig seriöst i alla fall, eller kanske någon snäll person men det blev mest "nutte då... åh titta därborta!". Jag blev så jävla trött på alla glada, äckliga människor runt omkring en som bara var så lyckliga hela tiden och tänkte att.. ni överdriver bara. Vad leker ni hallå? Jag försökte hitta liksom "ljuset" i vardagen om ni förstår vad jag menar, men det gick ju inte så jäkla bra. Vilket skämt. Jag trodde seriöst att jag för resten av mitt liv skulle förbli en grå zombie.
Som tur var, var inte det fallet. Tack vare er, mina vänner (få som de var då) och min egen lilla styrka tog jag tag i allt och försökte vända hela skiten. Jag gjorde något som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle våga. En sak som jag höll hemlig för nästan alla. Här är jag idag några månader senare, fortfarande ett vrak, men ett ganska glatt vrak. Visst blir det jobbigt lite då och då, men vem har det inte jobbigt liksom?
Mitt stressa-ner-ställe är/var hemma hos mig. Men då på lördagskvällen kom den äckliga, jävla rösten som säger UT, UT OCH FESTA. Den dånar konstant. Säger saker som man "måste" göra. Den får jag ångest över. Det är massa saker som jag inte kommer nämna här som jag har det jättejobbigt med, men det äter upp mig inifrån. Då har jag ett till ställe som är ett ställe där jag inte ens kan göra sånt där, det enda som går är att stressa ner och ta det lugnt. Boden är mitt ställe. The place to be. Här kan jag mysa med familjen och släkten och alla bekymmer tar vi sen, right?
Jag har kvar de här bilderna som en reminder om var jag inte ska hamna igen. Aldrig i mitt liv. Älskar er. ♥
