Saras

Vill tillägna ett inlägg till Adele, världens bästa. Lyssnade på "Someone like you" på bussen i samma stund som jag fick reda på att Sanna hade gått bort. Försök, bara försök blunda och sätta dig in i den situationen. Kan säga att det var, jag vet inte var det var men det var mycket. Adele spelades på kvällen på gården när vi alla samlades och grät tillsammans. Jag vet inte riktigt vad jag har för tankar i huvudet just , jag blir bara så himla ledsen. Är lite förvirrad. Adeles röst är så otroligt mäktigt, eftersom jag har så mycket sorgligt kopplat till henne så känns det som att någon sticker en kniv i mitt hjärta varje gång jag hör henne. Blir typ gråtfärdig just nu men ja. Alex visade ett klipp från en konsert med henne idag på lektionen och det var det finaste mest otroliga och sorgligaste jag någonsin sett. Publiken, känslorna - ärlighet i sin enaste form. Känslan av att förlora någon nära och kontakt med varandra. Jag grät. Hjärtat sved, men det var fint, fast jobbigt men underbart. Värd varenda minut att se. Adele. Someone like you.