Saras

Hej! Igår red jag Fuxelito på dressyrlektionen! Det har gått riktigt dåligt de senaste gångerna (igår var tredje riktiga gången sedan han började gå med på lektionerna igen). Måste bara berätta om förra gången (8 dagar sedan). Han lyssnade absolut ingenting och vägrade koncentrera sig. Hon sköt upp med huvudet konstant och hade ingen framåtbjudning alls. När han väl fick bjudning så var det SÅ falsk för då sprang han bara iväg, han jobbade inte. Jag prövade i princip allt men ingenting jag gjorde kunde få honom att lyssna. En känsla av att jag var helt hopplös rann över mig. Vad har hänt med oss? Två års träning + dressyrtävlingar och allt för ingenting? Ridning är det känsligaste området jag vet. Att sitta på hästryggen med tårar i ögonvrån är så hemskt, så outhärdigt. I skritten kan man ju dölja det, men när traven faller in faller de snabbt ner för kinderna. Disappointment. När vi gick in på volterna och skulle göra något så lätt som att galoppera började han lite smått - för att sedan tvärstanna och sparka bakut och vägra gå fram. På med spöt och skänklarna. Nej då sparkar han mer. Det hade varit en helt annan sak om han från början hade varit en sån här häst, men det är ju bara det att han är min lilla Foxy. Den envisa hästen som jag ändå fick koll på för ett år sedan. Vad nu?