Saras

Har nu i ett års tid gått runt och oroat mig över att bli gammal och växa upp. NEVER AGAIN. Jag vill bara snabbspola förbi de här 45 kommande dagarna så jag får fylla 18 snabbt som fan. Can't wait. Jag är lika mogen att ta egna beslut nu som om 45 dagar. Ska bli så skönt att slippa gå runt och vara på sin vakt. Andas ut. Vill flytta hemifrån också på en gång. Det börjar bli så crowded här hemma. Men lägg märke till att jag inte klagar på min familj just för att det är dem, utan det är bara faktumet att det är ett antal personer och dessa gör ibland saker jag inte längre tycker är så kul och det låter konstant hemma. Again. Inget mot just dem. Jag älskar min familj men ofta blir det för mycket bara. Jag har nog alltid varit en sån som njuter när ingen är hemma och att det har knagit lite i magen när någon ryckt i dörrhandtaget på eftermiddagen. Så är vi nog alla! Men just nu känns det av ganska mycket. Tyvärr tar familjen stryk av det då jag går runt och är sur på dem hela tiden. Men det är ju inte mot just dem, jag orkar bara inte med folk överallt längre. Hur jobbiga studierna än är ska det bli skönt att komma tillbaka till skolan om en vecka, då man kan få andas lite bland vännerna. Men tillbaka till ämnet. Nästan 18 år. 45 dagar gör ingen skillnad. Jag kan ta mina egna beslut och det gör jag också. Snart kan ingen lägga sig i och jag längtar galet mycket till denna gudomliga dag.