Saras

Igår var nog en av de bästa kvällarna i hela mitt liv. Jag kommer såväl ihåg den där kvällen år 2009 när Sanna länkade ett youtube-klipp på en liten kille som satt och spelade piano och sjöng "Where are you now" på radion. Jag tänkte "åh vilken söt kille! Vilken talang!". Jag började klicka vidare lite och hittade "Baby", "One Time" och "One Less Lonely Girl" och ville bara höra mer och mer! All min musik på min sony ericsson byttes ut till Justin Bieber. Året var 2010 och han var det enda jag lyssnade på. Sommaren 2010 hörde jag "Eenie Meenie" för första gången och det var i den stunden som jag verkligen föll för honom. Första gången jag verkligen insåg hur sjukt bra han är och hur jävla snygg killen är! Låtarna gick rakt in i hjärtat på mig. Dagarna i ända fick jag höra "men åååh jävla bög han är", "vad fan har han för slickat hår", "han sjunger som en tjej" osv osv. Jag hatar folk för sånt! Det är så nedvärderande, jag ser ner på såna människor.

 

Året blev 2011 och på sommaren släpptes "Believe" - världens bästa album. Det enda jag lyssnade på resten av 2011 i princip. Jag drömde varje dag om att få gå på hans konsert, VARENDA dag. Han hade verkligen mognat vid den här tiden, fått en sån skön röst, och dessutom klippte han ju sig och vilket gjorde att man faktiskt såg hur snygg han var på riktigt. Insåg även att han verkligen kan dansa, asså på riktigt. Jag ville så gärna få se honom live. I juli förra året släpptes biljetterna till hans första konsert i Sverige. Jag var helt chockad! Satt i flera timmar med tre laptops och försökte komma fram i kön på ticnet. Gav inga resultat. Konserten blev slutsåld på en gång. Blev så besviken, låg och grät.. Men helt plötsligt fortsatte köandet!! Justin la in en extrakonsert! Mina tårar blev till glädjetårar! Jag, Pernilla, Carro och Felicia fick biljetter!! Det var helt sjukt. 291 dagar kvar.

Igår.... ASSÅ IGÅR GICK VI PÅ JUSTIN BIEBER. Bästa i mitt liv. Han var så jävla grym och jag har aldrig varit med om en sån positiv energi i en publik förut. Stämningen innan han började. Inget slår det. Inget! Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg honom i verkligheten några hundra meter ifrån mig, det var en sån sjuk känsla. Helt plötsligt var det jag som stod där i publiken och filmade?! Hans röst, dansen, allt var helt perfekt och jag skrek tills jag inte orkade mer. Vi sjöng tills vi nästan spydde. Allt var så himla perfekt fixat. När han sjönd "Be Alright" så åkte han ut på en plattform på en kran ut över publiken och då var han verkligen bara 100 meter bort. Finner inga ord. Ska klippa ihop en video av allt jag filmade så ska ni få se! Aldrig i mina galnaste drömmar hade jag kunnat tro att jag skulle få gå och se Justin, aldrig någonsin. Men igår gick min dröm i uppfyllelse. Min idol, min förebild, mitt liv. Jag älskar dig.