Saras

Jag var inte sådär väldigt taggad i eftermiddags på att hoppa efter min dressyrfail men det gick verkligen skitbra! Jag blir alltid lite nojig när jag inte hoppat på länge, brukar bli efter 2 veckor och nu har det gått 2 månader så ja.. Men det märktes inte av alls idag på mig. Foxy var lite seg i början och så, stannade på första oxern vi hoppade, men efter det bestämde jag mig verkligen och då fick han en så jävla energi! Gud vad fint han hoppade. Blir helt varm inombords när jag tänker på det. Det var så härligt. Vi hoppade kombinationer, enkelhinder, oxrar, vattenhinder och trippelbarr. Jag, som tycker trippelbarr är lite ruggiga, satsade och hoppade en på 90 cm tror jag det var. (Olika höjd på trippelbarren på bilderna här under) Jag! Hihi det var så himla kul. Vilket språng, hästen alltså ♥

Sen hoppade vi en bana på 8 hinder. Vi hoppade 1-7 klockrent faktiskt, men på sista hindret (trippelbarren) bokstavligen skenade han emot, blev alldeles för högt tempo så jag ba "JÄVLAR" och så svängde han förbi. Smart move säger jag bara. Försökte igen och då gick det. Shit vad han var härlig idag. 90cm-höjden brukar han krångla med utomhus men jag känner verkligen att jag har hittat honom inom hoppningen nu. Jag är inte längre rädd, jag tar så mycket stöd som behövs och tvekar inte. För tvekar jag, tvekar han. 

Älskling.
För ungefär ett år sedan, då hade jag ridit honom i några månader bara och jag hade fallit för honom för jag älskade att ha något att jobba med och kunna göra framsteg inom ridningen. Han är inte så lätt han inte, och vid den tiden var jag lite rädd, tog inte det stödet han behövde och då stannade han  mer än gärna, så ofta han kunde. Speciellt ute när han blev lite vinglig utan alla väggar till hjälp. 

Jag säger inte att han inte stannar nu.. för någon gång kan det ju hända, men det var verkligen hemskt förut. Jag är så himla nöjd med hur mycket jag har lärt mig på hans rygg sedan förra sommaren. 

 

Red ju två pass idag, först programridning och sen hoppträning, båda på Fuxelito. Vi började med att skritta/trava fram ute på ängen, men på vägen dit trampade Foxy på en stor sten så att den fastnade i hoven. Jag märkte inte när den fastnade men kände hur konstigt han gick, han liksom föll varje gång han trampade ner vänster fram. Jag ba ey nåt är fel jao. Ingen såg nåt när jag frågade men jag kände ju liksom. Sen såg Anna stenen. Tyckte så himla synd om honom, för han bara lunkade på liksom, inte ett pip, måste gjort ont. Aja, vi fick ringa Björn och så kom han där med the right vertyg for the job. Sen värmde vi upp. Gick inte bra alls. Vi klickar inte längre inom dressyren. Så himla tråkigt. Vi blir bara osams, jag tycker han är lite svår för mig just nu (obs bara inom dressyren). Red programmet sedan i ridhuset - LB:1. Bitvis var han fin, till mesta dels var han kaos. Varje gång jag vill att han ska gå fram kickar han galet med bakbenen. Det är ju ett tecken på att något är fel med min ridning. Jag tror det var där vid första ökningen som han sparkade bakut rätt upp i vädret så jag flög framför sadeln lite halvt. Asså det kanske är lite kul någon enstaka gång på träning eller något men här försöker man rida seriöst och så totalfailar man. Det är så jäkla tråkigt, för endel lektioner går han så jävla fint, asså verkligen mjuk i handen, fina steg, fin form och allt, men ibland/ofta går han mot handen och är seg och då känner jag mig så himla dålig. Så jag har bestämt mig för att den här terminen inte "tävla" i dressyren med honom något, utan satsa på någon annan häst och börja från grund så jag inte lär mig rida fel. Behöver en lättare häst som lyssnar så jag kan koncentrera mig på ridningen. 

Här en när vi har ett guldpass. Här har jag verkligen fått igång hans bakben. Här är han underbar att rida. Dock får jag aldrig honom i det här skicket på framridning + dressyrtävling.

Bild från samma pass fast när han tappat bjudningen (pga. mig såklart, klagar inte på hästen).
r 
Den här bilden är EXAKT ett år gammal, bild från sista dagen på lägret förra sommaren på banhoppningen utomhus. Jag är sjukt glad över hur långt vi har kommit tillsammans ändå. Ser ni hur vi såg ut förut? Hihi, lite roligt att kolla tillbaka..

Standard-platesen för alla apple-nördar! Ni ska se hur det ser ut här inne på kvällarna. Trappan full med folk och deras instagram typ. I alla fall, solade i 4 h idag med citron i håret så lite ljusare blev det, och jag mycket brunare! Snackade med mamma igår om tatuering förresten, bara för att liksom.. och hon sa att självklart skulle jag få göra det (?). Höll på att sätta vattnet i halsen, blev hur glad som helst ju! Velat göra det jättelänge och jag har min idé, kan dela med mig när det närmar sig.

Nu tänkte jag dra ut och springa lite i den horribla värmen, ha det. Btw, jag håller på att SPRICKA av längtan tills på lördag. Så ivrig. Jag ska rida ett dressyrpass och ett hopp på min älsklade Fuxelito!! Hela jag ryser av tanken. Heaven ♥

 

Svårt. Men det lutar mot att åka till VäRK och kolla på lokala ponnyhopptävlingen ikväll faktiskt. Har inte varit i stallet på flera veckor, saknar! 

Åh vad jag saknar hästen. Det gör lite ont faktiskt! Men det som gör mest ont är att vi är lika gamla, han är 17 år.. Hoppas av hela mitt hjärta att han hålls fräsch och är stark så han orkar med mig flera år till ♥

Hihi.. pacman!

Saknar min bebo redan!

Foto: Jag, Anna P

 

 

Rider en LB:1:a med Fuxelito på söndag ♥

Foto: Lovisa F

Bild från lördagens hoppträning!

Foto: Lovisa F

Min livsglädje. Det här leendet kan man inte se någon annanstans.

Ps. vet ni hur lökigt det var på bilden? Liksom kolla min kyliga outfit.

Det blev två stopp på 3:an, annars hoppade han superfint! 1:an var klockren, 2:an också, sedan kom 3:an och såg väldigt mycket högre ut än de andra så där blev det stopp. En riktig tvärnit haha. Försökte igen, men då hände samma sak. Gjorde ett tredje försök och ville verkligen över och då hoppade han. 4:an på diagonalen gick jättebra, men sedan kom 5:an tätt inpå så Foxy vinglade lite men hoppade ändå - till min förvåning. Blev så glad att jag ropade ut hur duktig han var, hihi. Efter 5:an hoppade han 6:an, 7:an och till sist 8:an. Efter 3:an var han verkligen ärlig. Så himla nöjd! Jag bestämde mig verkligen när vi kommit över 3:an att jag fan skulle klara grundomgången. Han bjöd väldigt mycket, men lite fel sorts bjudning. Han liksom sprang in i hindrena. De som ridit honom mycket förstår vad jag menar. I det läget måste man som ryttare verkligen ha benen om och ha riktigt mycket stöd i tyglarna, för annars smiter han undan, den karlsloken.

Några favoriter från idag som Lovisa har tagit! Vill ni se fler? ;)

Såna här fulbilder jag aldrig visat, typ.

Sedan började vi hoppa lite smått. Två kryss på en båge och sedan la vi till en oxer på medellinjen. Höjden var 75 cm skulle jag tro som högst. Det var kaos. Alla hästar bara vägrade, en sprang runt som en galning, så vi fick inte hoppa så mycket. Rätt tråkigt faktiskt. När vi hade hoppade klart tränade jag lite galopp på andra sidan ridbanan. Han var superfin mot slutet, ville inte sitta av. Längtar som tusan till lördag, för då har jag hoppträning ute på ridbanan för Anna och jag ska dra med någon som fotar. Super!

Hästen var bäst idag! Han var så himla mjuk och fin på framridningen, okej lite kickar här och där, men ändå jättebra. Sen när vi började rida programmet blev han ganska seg och inte lika mycket på tygeln som innan. I galoppen kickade han en del, men annars gick det helt okej. Kan bara säga så här. Förra tävlingen med honom fick jag 6 % bättre och då red jag både fel och som en jävla kratta. Den här gången var han ganska fin i formen, red inte fel och det gick typ dubbelt så bra som förra gången. Ändå fick jag skit-procent. Det är konstigt det där med domare. En del är så sjukt stränga och en del bara blundar för ens misstag. Borde egentligen vara samma domare varje tävling, men det går ju inte liksom.